Bestämt mig..
.. jag fick frågan idag av en fd väldigt stor kärlek till mig om jag hade skaffat nån ny kille. Och svaret han fick var Aldrig mer!!!
Och de är ren sanning de, ALDRIG MER en kille/tjej i mitt liv. Jag gav kärleken en ärlig extra chans när jag träffade M men blev obesvarat och han hitta ny fort så aldrig mer ska jag utsätta mig för olyckliga känslor. Trodde jag gråtit färdigt för den killen, men tydligen inte, vet inte ens varför jag frågade om hur läget var nu, men trodde ju inte jag kände nått längre, gjorde visst de, kom som ett hugg av en stor kniv i magen och bröstet när de stod "eventuellt" som svar. SUCK!!!
Varför har man känslor?
Varför sitter känslorna kvar så länge för vissa människor?
Varför kan jag inte glömma ex å bara gå vidare som alla andra?
Alla mina ex snurrar i mitt huvud emellanåt, varför? Inte för att jag haft många förhållanden men de jag haft dom sitter kvar på ett eller annat vis.
Nej usch! Nu ska jag slå ihop skolböckerna och försöka sova iaf. JAG HATAR ATT GRÅTA!!!!!!!
sanne kom in en vända nu på kvällen iaf och drack ett glas vin med mig, skönt de!
Och imorron ska jag Sanne Aline och Isabell åka till Ornäs och se på Bodils Minicirkus, ska bli så skoj Aline älskar ju alla djur så.
Undra hur lång tid de kommer ta innan Sanne tar kontakt med Anders da, alla andra tycks ju göra de enligt honom så kanske ska sluta umgås med henne INNAN hon gör de?
Va vet jag hon kanske redan pratar massa skit eftersom alla andra NÄRA vänner gör de enligt honom?
Hmm..
Får se vad jag hittar på efter de. Bara vara hemma själv kanske. Helts vill jag bara låsa in mig i ett ljudisolerat rum å skrika och gråta ur mig ALLT, är så mkt inom mig som måste ut. De gör ont i hela kroppen, haft ångest i snart en vecka utan uppehåll, de är otäckt när ångesten går över i fysisk smärta i bröstet. JOBBIGT!!!
Inga mediciner och ingen terapi på bra länge så kanske de kan spela in på de?
MEN JAG VÄGRAR, VÄGRAR hur dåligt jag än mår. Finns INGET som får mig till medicin eller terapi igen!!
Finns ju grunder till vägran såklart, och jag är envis! De vet jag och de kommer jag fortsätta vara.
Har iaf hittat en själsfrände, eller hur Sandra?
Du visste att jag va envis utan att jag nämt något om de och vi inte känt varann länge, skriver/säger samma saker samtidigt och tänker precis lika! De e nå speciellt men kan inte sätta fingret på vad bara...
Jag älskar MIN, BARA MIN Aline!!!! <3<3<3
Aja, Natti nu!!
Och de är ren sanning de, ALDRIG MER en kille/tjej i mitt liv. Jag gav kärleken en ärlig extra chans när jag träffade M men blev obesvarat och han hitta ny fort så aldrig mer ska jag utsätta mig för olyckliga känslor. Trodde jag gråtit färdigt för den killen, men tydligen inte, vet inte ens varför jag frågade om hur läget var nu, men trodde ju inte jag kände nått längre, gjorde visst de, kom som ett hugg av en stor kniv i magen och bröstet när de stod "eventuellt" som svar. SUCK!!!
Varför har man känslor?
Varför sitter känslorna kvar så länge för vissa människor?
Varför kan jag inte glömma ex å bara gå vidare som alla andra?
Alla mina ex snurrar i mitt huvud emellanåt, varför? Inte för att jag haft många förhållanden men de jag haft dom sitter kvar på ett eller annat vis.
Nej usch! Nu ska jag slå ihop skolböckerna och försöka sova iaf. JAG HATAR ATT GRÅTA!!!!!!!
sanne kom in en vända nu på kvällen iaf och drack ett glas vin med mig, skönt de!
Och imorron ska jag Sanne Aline och Isabell åka till Ornäs och se på Bodils Minicirkus, ska bli så skoj Aline älskar ju alla djur så.
Undra hur lång tid de kommer ta innan Sanne tar kontakt med Anders da, alla andra tycks ju göra de enligt honom så kanske ska sluta umgås med henne INNAN hon gör de?
Va vet jag hon kanske redan pratar massa skit eftersom alla andra NÄRA vänner gör de enligt honom?
Hmm..
Får se vad jag hittar på efter de. Bara vara hemma själv kanske. Helts vill jag bara låsa in mig i ett ljudisolerat rum å skrika och gråta ur mig ALLT, är så mkt inom mig som måste ut. De gör ont i hela kroppen, haft ångest i snart en vecka utan uppehåll, de är otäckt när ångesten går över i fysisk smärta i bröstet. JOBBIGT!!!
Inga mediciner och ingen terapi på bra länge så kanske de kan spela in på de?
MEN JAG VÄGRAR, VÄGRAR hur dåligt jag än mår. Finns INGET som får mig till medicin eller terapi igen!!
Finns ju grunder till vägran såklart, och jag är envis! De vet jag och de kommer jag fortsätta vara.
Har iaf hittat en själsfrände, eller hur Sandra?
Du visste att jag va envis utan att jag nämt något om de och vi inte känt varann länge, skriver/säger samma saker samtidigt och tänker precis lika! De e nå speciellt men kan inte sätta fingret på vad bara...
Jag älskar MIN, BARA MIN Aline!!!! <3<3<3
Aja, Natti nu!!
Kommentarer
Trackback
